Vem är jag?

Har i flera dagar nu lidit av tristess och tyckt att livet är allmänt tråkigt. Jag har inte kunnat träna då jag har virus i kroppen, men har försökt att hålla i gång. I fredags hade vi UKK gångtest i skolan. Jag gav det mesta och som vanligt drog jag upp farten när jag blev varm. Tanken är ju att farten ska vara jämn. Men resultatet blev att jag har konditon som genomsnittet. Alltså på sämre sidan med tanke på hur jag tränar. Men tittar man på att jag är förkyld så blev ju det ett bra resultat. Allt är relativt.

Ett sätt för mig har varit att hålla igång med långpromenader i skog och mark med hunden. Släpper jag han lös från koppel så kan jag själv traska hela tiden och han får snusa bäst han vill utan att jag måste stanna. Helt okej substitut då jag inte kan springa. Jag har tränat över tid mycket längre i stället.

Idag var jag långt borta i mina tankar när jag drog till skogs med hund och sambo. Så jag navigerade med latheten som sällskap och lyssnade efter skogmaskinen som jobbade för att hitta tillbaka till bilen. Dumma jag! Vi gick vilse bara för det. Det fanns typ 3 skogmaskiner i skogen långt ifrån varandra. Jag menar vi var helt lost där i skogen. Så är det ju vinter egentligen fast vi inte har någon snö, men ljuset är ju kort den här årstiden. Så vi hade tiden emot oss att hitta ut ur skogen innan det började skymma. Det var bara att klättra upp på ett högt berg och navigera från det för att komma ner till den skogsväg vi visste att bilen stod vid. Men klättra på granitberg med mossa efter dagar av regn är mindre säkert. Och att tävla med ljuset till gör ju att färden var vådligt värre.

Nåja, att gå vilse var tydligen den kick och humörhöjare jag behövde. För nu är humöret tillbaka och jag har lust igen med studier och annat. Så vem är jag då som så tydligt behöver äventyr för att må bra? Denna sida av mig själv var jag inte riktigt bekant med. Visst, jag gillar att testa nya saker och resa utan större planering tilltalar mig mest. Men oplanerade händelser med riskmoment gör att jag blir så här laddad, det är en ny insikt om mig själv!

Gunde Svan

Gunde Svan och jag är fortfarande vänner!

Nåja sätter jag på mig träningskläderna och promenixar i raskt tempo så ska jag ju inte tappa så mycket kondis. Och så gör jag.

Vi får se om jag pallar för viruset och håller mig på den här flunssanivån, min dotter är febrig till och med.

Måndag

Jag blev så trött på mig själv och dessa hundpromenader att i dag satte jag träningskläderna på mig, tog vandringskängorna och for till skogs. Gick i 1 timme i terrängen med fart och fläkt. Snoren rann, Heja Gunde Svan där låg du i lä!

Nu sitter jag här med skallevärk. Det är ju inte heller bra. Och snoren rinner nu som den inte gjort förut. Snöt mig i skogen så högt att hunden blev rädd! Plötsligt blev jag en burdus skogshuggare som svor och tuggade snus....

Nej, men detta är jobbigt. Och på fredag har vi UKK-testet och jag är inte i form alls. Vilken nytta gör testet då? Jag som väntat så på att få mäta min form och sen igen på våren.

BLÄÄÄK när virusar stör ambitionen!

Ur form

Jag har inte orkat någonting på hela veckan. Vaknar med halsont, typ rivjärn, varje morgon. Jag är hängig och vill bara sova. Nu har flunssan brytit ut på allvar hos min dotter, men jag pendlar och på samma vis ännu. Irriterande! Tillräckligt pigg för att orka med vardagen, men inte för att träna. Skulle det vara bättre att ge sig ut så det bryter ut någongång?

Nya delmål

Eftersom jag tog mitt delmål tidigare än väntat så måste jag ha nya delmål för att ha något att sträva efter. Nu ska jag varje pass springa i minst 30 minuter innan jag alls tar ett promenadsteg.

Idag var jag på gruset igen då. Och sprang i 30 minuter exklusive uppvärmning och nedvarvning. Den där grusvägen är svår. Den ser ut som en rakväg, men hela första halvan är uppförsbacke. En lååång, sugig sådan. Men jag sprang. Punkt. Vet nog inte om den är så kul, men monotona, knepiga vägar är ju också bra att springa på. Mentalt alltså.

Och endorfinerna skrattar igen efter passet!

Sliten i kroppen.....

.....när jag vaknade med värsta hungern. Jag som skulle ha sovmorgon fick stiga upp för att äta. Musklerna var ömma och jag var trött. Åt, jobbade med lite övningar i företagsekonomiboken och kröp sedan ner under täcket igen.

Sen när jag vaknade på nytt var jag hungrig igen, men kände mig mera utvilad. Åt god mat och börja komma i träningskläderna.

Så gör jag PERSONLIGT REKORD under terränglöpningen. Värmde upp och började springa i pulszon 3. När jag hade sprungit min terrängrunda så visar det sig att jag sprungit i mer än 30 minuter utan att gå ett endaste steg under hela rundan!

Det kommer när jag är sliten, så konstigt! Det målet kommer 2 månader tidigare än hur jag tänkt. Vad lätt det är att få resultat när man är otränad. Efter 1 år kommer nog inte målen att trilla in lika enkelt. Men nu får jag njuta för att första delmålet är uppnått.

Jag ska vila hela helgen eftersom jag fyller år på lördag och vill vara social och äta gott. Det tror jag att jag är värd!

Boxercise

Torsdagsträningen inledde jag med att löptränade med hunden på en mörk sommarstugeväg. Hade pannlampan på huvudet och den hjälpte massor. Såg var jag la stegen så jag vågade springa. Körde i 50 minuter. Men det är svårt med uppvärmningen då det är så kallt ute. Stjärnklart och andedräkten stod som ett rökmoln runt mig. Men jag värmer upp och gympar kroppen innan jag börjar springa och det lönar sig.

Sen direkt hem med hunden och så iväg på torsdagsträningen på idrottsgårdens scen. På håret att jag inte skulle hinna, men jag var varm i kroppen i alla fall. Var med på uppvärmningen där också. I dag var det boxercise. Det har jag aldrig tränat förut. UACK! Så tungt. Och det går verkligen att köra upp pulsen med att slå. Lite fotarbete med så rinner svetten. Jag fattar varför den träningen är så populär bland tjejer. Vad man kan ta ut aggressioner genom att köra ett sådant pass!

Jag dunkade nog för mycket, för strechen efteråt vill inte hjälpa mina sjuka bröstmuskler. Mina svagheter är axlar, nacke, bröst. Det tränar jag för lite och jag har dessutom ett yrke som tar sliter just där på kroppen. Måste göra en mental anteckning om det!

Men jag älskar att träna, det är halva kvällsnöjet! Andra är att ligga fräsch i sängen med en bra bok efter dagens aktiviteter.

Swim med Madonna

Swim med Madonna i öronen gjorde att kvällens joggingtur i totalt mörker blev mera torrfylla än löpning. Blir nog till att springa med pannlampa om det ska bli något nästa gång jag måste ut i mörkret.

För springa måste jag. Livet fungerar inte utan mina turer. Löste ett problem under turen som gnagt i mig hela dagen på jobb. Fötternas trampande fick tankarna att klarna. Me like!

Hård träning

Tränade hårt idag med. Så att det inte vill gå att prata utan man stöter fram orden.
Glömmer hela tiden pulsklockan hemma så därför måste jag kolla nivån med hur lätt det är att prata. :-)

30 minuter hårt exkl. uppvärmning och nedvarvning på grus.

Det har regnat hela dagen. En person ändrade träfftid med 1 timme längre fram på dagen. Det var inte läge för mig att säga nej. Men Guuud så irriterad jag blev. Pirrig resten av dagen tills jag fick komma iväg på min träning. Men då fick jag utlopp för irritationen. Efter ett tag hade det svarta molnet ersatts av glädjen av att springa. Jag behöver min träning! Nu är jag glad och nöjd och nyduschad och sitter och äter i sakta mak framför datorn. En skön kväll.

Hård träning

Lördag och träningsdag. Känner mig så pass bra att jag kan träna hårt idag.

Tränade:
- 30 minuter terränglöpning i hårt tempo, uppvärmning och nedvarvning exklusivt.
- Stretch av benen, snabba kolhydrater och vätskepåfyllning och vila 1 timme.
- 30 minuter terränglöpning i hårt tempo, exklusive uppvärmning och nedvarvning.

Efter första passet var kroppen trött och sliten. Som den brukar vara. Tränade med hög puls så att det var svårt att prata, för jag försökte.

Andra löpturen tränade jag lite tyngre ännu, sprang hårdare. På slutet av rundan började jag ha svårt med balansen och snubblade till lite grann, så jag blev nog slut.

Har aldrig sprungit i terräng förut, men så kul det var! Jag sprang på våta löv, våt mossa på släta berg, över stubb och stock, ner i diken, uppför diken, uppför backar, nerför backar, branta svängar runt träd, ner i leran med fötterna osv.

Jag tror jag passar för terränglöpning. Det är ju så varierat för benen. Hoppa, landa, trippa, saxa, dubbelsteg, djupa steg, långa steg, korta steg ja alla varianter. Det gör ju att benen aldrig blev stumma för jag varierade ju sättet så ofta. Men pulsen var mycket högre igen genom att löpet var så varierat.

Janne Holmén sa att det är bra att träna på varierat underlag för att förebygga överträning och skador. Jag tror på det för varje pass jag kör nu är ju "nytt" på något vis när jag blandar friskt.

Han sa också att det är bra att träna varierat, hårt och intensivt, lugnt och långt och däremellan.

Jag tror att jag har en bra tanke med min träning. Nästa år på vårvintern när jag haft min basträning ska jag börja träna specifikt för Sjöjungfruloppet. Som fart och och att orka på tävlingsfart längre sträckor.

Torsdag

Torsdag i dag och vad är bättre än ett pass som jag slapp tänka så mycket på. Gymstick med samma program och det fungerar bra med alla kombinationer. Erica ledde och jag hade autopiloten påkopplad och gjorde.

Att tömma huvudet med motion är den bästa varianten. Så skönt efter dagens jobbande vill jag lova. 2 med magsjuka i mitt omsorgsboend! Det var superskönt att gå på träning och slippa tänka jobb.

Nu är jag nyladdad och hårdisken är formaterad. Ny dag i morgon.

Lyssna på kroppen

Jaha då var det förkylt eller hur jag säga. Det som jag känt av i lördags har börjat bryta ut idag. Kände mig tjock i halsen och i bihålor när jag vaknade i morse. Så jag som skulle löpträna idag fick lov att lyssna till kroppen.

Men så länge man inte har feber eller är hostiger så kan man träna lågintensivt har jag läst. Jag valde att gå strax på 10 kilometersrundan idag. Gick den från andra hållet också. Lika bra att jag nöter på den sträckan, både längd och plats. Då blir den mentala biten inte hög i tröskeln när jag tänker att jag ska springa milen. Så ändå är jag nöjd med mig själv!

Konsten att lyssna på kroppen är inte så självklar, inte ens för andra stora idrottsutövare. Läste Blossom Taitons bok om träning igår. Hon lyssnade inte på kroppen när hon var dansare att hon körde slut på ryggen. Diskbråck. Sådant är värre att komma tillbaka ifrån än lite dålig kondis. Så jag ska inte klaga om jag tycker det går för långsamt.

Söndag

Idag efter endast 2,5 timmarssömn så planerade jag lågintensiv träning. det är ju inte fiffigt att efter en vaknatt på jobb ge sig ut på ansträngande träning. Men sova lite (öch inte full vila) vill jag ju för att få dygnet på rätt igen.

Gick 1 timme 45 minuter på asfaltsväg i Jomala. Sällan kom det bil. Klar höstluft och vackra färger i träden. Riktigt skönt att återhämta sig från jobbet på så vis. Annars brukar jag ha depressionlight efter vaknätter. Men nu fick motionen, ljuset och friska luften mig att vakna till liv.

Nöjd över att motion så direkt kan ha effekt. Mera kvinnor i vården borde pröva samma sak efter avslutad vakperiod!

Lördag

I dag är en sådan där dag med mycket åtaganden. Ska träna, åka till stallet och titta på när mitt gudbarn rider, gå på föreläsning med Janne Holmén, sköta hund, laga middag och gå på nattjobb.

Så att träna blev på viktigaste listan och startpunkten den här morgonen. Träna på morgonen så kan inget stoppa en från det den dagen ifall tidtabellen börjar krångla.

Men oj vilket konstigt pass. Segt som sjutton. Gjorde analys efteråt i bilen hem.

- För tidigt att jag inte vaknat i kroppen ordentligt. Brukar ju springa mitt i dagen eller på kvällen när jag avverkat flera hundpromenader redan.

- Börjar bli förkyld? Tjockare än vanligt i näsan. Lär ju märkas.

- För dåligt uppvärmd. Jag gör som jag alltid gjort, men nu är jag ju medelåders tant. Eftersom jag kände att det gick bättre när jag blev varm så kan det ju bero på det. Lederna var tröga, benen stumma och flåset fanns inte så länge jag var kall. Sen gick det ann.

Sprang 5 km på 38 minuter fast jag gick massor i dag. Klockade tiden för att ha någon aning om var jag ligger på 5k. Och då på ett pass som inte fungerade som det skulle. Ska klocka igen någon annan dag när jag är bättre uppvärmd!

Börjar så; mera uppvärmd!

Torsdagspasset

Torsdagar är cirkelträning med Erica eller Tessi på idrottsgårdens scen. Alltid lika roligt med gruppträning med musik och någon annan som har tänkt ut programmet. Det är bara att lyssna och köra!

Idag prövade jag att tillföra något nytt i konceptet. Jag valde att sätta min löprunda timmen före passet skulle börja. Jag körde till idrottsgården och parkerade. Tog hunden i koppel (också nytt)och drog i väg på min runda på 6 km. Jag tackar stjärnorna för tidningen I Forms hemsida. Där kan jag rita in min runda och mäta upp den på samma gång.

Sprang på asfalt igen. Trodde att tiden skulle vara som förut, men springer längre för varje gång så nu tog rundan 45 minuter. Tränar jag med förstånd i vinter och får vara skadefri ska jag nog klara av Sjöjungfruloppet i maj 2010. Och det loppet går mycket på asfalt.

Svårt att veta bra tider i det loppet. 5 km är det ju som jag satsar på. Men finns ingen lättillgänglig statistik på hur folk har sprungit. Överhuvudtaget är det svårt att hitta på 5k någon statistik. Men 30 minuter är väl mitt mål personligen. Bra eller dåligt vet jag inte.

Och att träna 1 timme före cirkelträningen fungerade också. Jag orkade köra fullt på det passet med!

Muskelfibrer och hundpromenader

Jag måste ta reda på de saker jag gick och grunnade på.

Hundpromenader är inte träning utan hör till katergorin vardagsmotion.
Vardagsmotion är sådant som cykla till jobbet, ta trapporna i stället för hissen, trädgårdsarbete, städa hemma gå till postlådan om den ligger långt borta.
Så nu vet jag det. Alltså behöver jag inte oroa mig att jag inte har någon vila för hundpromenader är inte träning. Sen att hunden följer med när jag joggar får väl räknas som hundjogging då!

Och det här med muskelfibrer jag skrev om i ett annat inlägg. Vi har olika muskelfibrer Typ 1 och Typ 2a, Typ 2b.

Typ 1 är de långsamma muskelfibrerna som är mycket uthålliga och är således den fibertyp som aktiveras vid konditionsträning. Däremot är den inte särskilt stark.

Det betyder att muskelfiber Typ 2b är en snabb fiber. De blir snabbt trötta och duger därför inte till uthållighetsträning. Däremot är de starka och snabba och blir därför bra till styrketräning och sporter som innebär snabba spurter och explosiva rörelser.

Sen kan Typ 2 delas in i två varianter med där Typ 2a fibern är en blandning av Typ 2b fibrernas styrka och snabbhet. Samtidigt är de relativt uthålliga.

Det genetiska arvet avgör vilken fibertyp du får, även om vi har av båda varianterna. Men en muskeltyp dominerar över den andra. Därför finns det 100-meters sprinters och marathonlöpare. Man specifiktränar den variant man har mest framgång med då man självklart vill vinna! Visserligen kan en med Typ 1 träna 100meterslopp, men kommer knappast att vinna över någon som har muskelfibertyp 2 och också tränar för 100 metersloppet. Men alla måste träna just det man vill bli bra på! Inget kommer gratis.

Asfalt

Idag hade jag lagt träningen på asfalt helt och hållet. Första gången jag springer på asfalt.

Motigt i uppvärmningen. Kände mig kall och stel. Men det är ju inte så konstigt då det har kommit hagel idag och vinden ligger på från nordväst. I Borgå har det redan snöat.

När jag sprungit ett tag fick jag upp värmen och kände mig rörligare i lederna. Fungerade bra att springa på asfalt, men tråkigt med alla bilavgaser. Då sprang jag på cykelbana en bit ifrån vägen.

Jag är i fasen att jag kapar tider hela tiden för att jag orkar springa längre för varje gång. Nu var sträckan 1 km längre och ändå sprang jag 5 minuter snabbare. Det sporrar. Hur gör de som är snabba redan och jagar sekunder? Det är kanske då Runner`s High börjar prata?

Var och hämtade reflexer från Ömsen också. Nu måste vi alla tänka på hur dåligt vi syns från bilen. Ruggigt hur dåligt jag såg reflexvästarna på folk som var ute och promenerade då bilar körde förbi. Då har jag små reflexer själv. Kanske springa med pannlampa för att synas?

Bowla

Glad över känslan i går så föreslog min sambo att vi skulle åka och bowla idag. Vi fick med oss yngsta dottern också. Så slog vi strike ibland under 1 timmes trevlig samvaro.

Det är ju inte träning detta, men vi håller ju igång med något. Liksom hundpromenaderna. De räknar jag inte heller som träning och ändå är jag ute så gott som varje dag med hunden. När blir hundpromenaden träning?

Jag försöker ju ha vila mellan träningen eftersom det är i vilan kroppen stärks. Men jag knatar ute varje dag. Och ofta är hundpromenaden en promenad på minst en halv timme i gången, 3-4 gånger om dagen.

Så när vilar jag då?

Eller så är min kropp van med hundpromenaderna och de "räknas" som vila för min kropp ändå.

Vem vet?

Var på Islandia...

... och åkte skridsko idag!

Började som Bambi och slutade som värsta NHL-proffset!
Tacklade mitt "gubbarn"Hugo på skoj i sargen och busade massor med honom. "Lägg av Tina" skrattade han så han blev en slattergubbe.

Det var kul att skrinna. Ren impuls för ännu är jag så ovan med att vi har ishall att skrinnatanken kommer först när vi har snö ute. Och snö ute - det är inte ofta det.

Detta kommer jag att göra igen. Gjorde gott till rumpmusklerna som var ömma efter Ålandsmarschen i går.

Att åka i väg ock skrinna 1 timme med Kärleken och vänner är jättekul, precis som när vi brukar åka och bowla ibland.Varför gör int folk så? Nu var det mest pappor med barn på isen. Och alla mammor då? Hemma vid spisen, eller?

Ålandsmarschen idag....

....och Kanonloppet. Kanonloppet går på tidtagning och där ska man helst springa.
20 km med tiden 1:27:45 Åsa Karlsson.

Själv kom jag i mål på 3 timmar och 10 minuter gåendes. En viss skillnad. Men jag är nöjd över min prestation. Skulle kunnat göra mera även om musklerna var lite ömma på slutet. Humöret var gott och ingen gång var det motigt.

Såg min dag som träning av de muskelfibrer som arbetar under lång tids träning. Inte så ofta de blir tränade. Eller hur det nu fungerar. Har funderat på det där. Håller på att lära mig.

Men visst var det kul! Tänk om jag någon gång själv kan springa Kanonloppet....

Torsdagkväll

Ja då kom jag mig i väg på min träning i går kväll. Med långa tänder och en lust som satt långt ner. Men jag åkte i alla fall.

Väl nere gav jag järnet.

Vi hade gymstick. Och för mig innebar det mera hjärngympa än kroppsansträngning. Faan vad jag suger på koordination!

Men visst hade passet effekt. Jag blev varm, höjde pulsen och fick ta i. Skulle jag bara slippa tänka så förbaskat hade jag kanske hunnit göra några fler repetitioner!

Men jag inser också att jag borde träna mycket koordination för att hålla alzheimer stången. Hjälper inte med att bara lösa korsord.

Jaha, då bangade jag ur då.....

.....för första gången sedan jag började träna igen.

Vet inte vad jag ska "skylla på". Jag kom mig inte i väg helt enkelt. Tassade runt i någon koma.

Bättre tag i kväll då, 20-21 har jag pass på idrottsgårdens scen.

Håll tummarna!

Hemma igen

Jag är hemma igen efter min resa. Kom redan i fredags med sista färjan. Slappat hela helgen. Tyvärr alldeles för lätt att hålla amerikansk tid i kroppen. Glott på film till tre på nätterna och sovit långt in på dagarna.

Gissa om det var segt i morse att stiga upp! Tur att jag haft framförhållning och bokat in en löpträff med kompis så att jag verkligen skulle komma iväg.

Nu är jag nytränad på min gamla runda. Inget komplicerat med det alls utan det löpte på som det skulle. Men så kallt det var. Måste köpa fingervantar och mössa att springa i.

Tränade inget alls efter Central Park. Andra veckan blev en vilovecka i stället för den belastningsträning det skulle vara frågan om. Fungerade helt enkelt inte att träna den andra veckan. Viljan fanns, men det vart svårt att genomföra när vi reste så mycket mellan olika platser. Dock gick vi ju massor, så stilla var jag ju inte.

Nu inkommande lördag har jag träff med en annan vän. Vi ska gå Kanonloppet. 20 km. Det är ju också en typ av träning.

Löpning med måndagsvännen på onsdagkväll på ny sträckning och sedan gymppa på torsdag. Vila på fredag.

Får se om det håller i veckan nu.

Jogga i Central Park.....

.....ar en upplevelse utover det vanliga!

Det ar sa manga andra lopare pa gang i parken att det blir en kick att springa. Att sedan manga halsar glatt pa mig for att jag ar med i de invigdas skara gor ju inte saken samre. Vad konstigt att en rorelse kan ge energi till mera.

Jag har sprungit mitt andra pass i parken just nu. Denna vecka skulle vara aterhamtningsvecka med langsam och over tid lang traning. Det har fungerat bra med att promenera runt pa Manhattan i typ 8 timmar varje dag. Nu nar jag gar in i min traningsvecka med belastning igen blev forsta passet ett rus.

Far sa hur det gar med resten av veckan da jag ar pa resande fot annu.

Aterkommer.

Cirkelträning

Nyvaken och har ätit frukost. I dag har jag inte alls träningsverk efter cirkelträningen i går. Så tanken slår ju mig genast: tränande jag för lite i går?

Vilka spöken! Jag tränade med förstånd i går. Plus att mitt slit ger ju resultat så jag kan inte vara lika sjuk idag som för en vecka sedan.

Jag hade ju så ont i muskelfästena förra veckan och med en härlig resa framför till NYC ville jag inte ha lika ont i dag. Så på mina två varv av cirkelträningen alternerade jag mellan utfall och Draken.

Första varvet Draken och andra varvet utfall. Resten av övningarna gjorde jag som programmet var upplagt. Jag hoppade hopprep och tog i på alla stationer där pulsen skulle upp. På de andra stationerna där styrka, koordination låg i fokus satsade jag åter igen på att utföra rörelserna korrekt.

Svetten rann och andningen blev ansträngd - Visst sjutton tränade jag tillräckligt!

WOW!

WOW!

Det lönade sig att lyssna på kroppen. Allt sug jag haft att springa har ju stått tillbaka för att kroppen inte orkat med. Jag har cyklat istället för sprungit. Och vilat, vilat och vilat.

Nu idag på min runda kapade jag tiden med 5 minuter totalt, med uppvärmning och nedtrappning med i tiden. Jag orkade köra intervallträning på resten av rundan.

Från att bara lufsa runt började jag springa i intervallen. Längde på stegen och lyfte på fötterna. Det gav automatiskt en bättre fart.

Men tur är att jag springer i skogen på en sommarstugeväg. Jag har nämligen en ovana, som jag inte visste om att jag drogs med. Jag pratar högt med mig själv! :-S

- Kom igen Tina, lite till orkar du!
- Spring nu och glömt inte att andas, du kan ju!

Fast skulle jag möta någon så får jag väl bjuda på det då!

ett pass åter

Glömde bort mig i går och skrev inte vad jag gjorde.

Jag hade ont i muskelfästena ännu i går. Det var bättre men inte ok. Visste dock att jag kunde köra ett pass av något slag.

Det blev en cykeltur där jag drog upp tempot rejält. Cyklade 30 minuter. Har inte cyklat på säkert 5 år eller något så det var ovant.

Så jag slet hund på cykeln. Muskelfästena höll för den ansträngningen bra och 1 timme efter passet kände jag att turen hade gjort nytta. Kände det som om ansträngningen transporterade bort de sista slaggprodukterna ur musklerna.

Nöjd med andra ord!

Läste Malin E. bok om träning och där sa hon att cykling och simning är alternativa träningar till löpning. Stämmer bra det.

Träningsvärk

I går var det den planerade vilodagen och i dag blir det samma sak. Så i morgonen är det dags igen med en till runda.

Idag har jag jättesjuka ben. Träningsvärk. Får jag alltid när jag börjar göra utfall igen. Spelar ingen roll om jag töjer efteråt eller inte.
Tror mest på att jag har övertränat just den muskelgruppen.

Jag har ont ovanför knäna, där lårmusklerna fäster. Strax för insida lårmuskel och och den främre lårmuskeln. Jag har inte orkat ta reda på vad musklerna heter....
Högre upp på låret har jag inte ont i samma muskel alls utan det är strax ovanför knät, som vid muskelfästet.

Psyket då? Ja, redan i går var jag sugen på ett nytt pass. Rätt tränat i mängd om jag vill igen. Men det är ju i vilan man bygger kroppen så det var bara att ta den bestämda vilodagen. Det betalar sig i längden. Lättare att undvika överträning.

Och denna planerade vilodag är inte alls svår att hålla då det gör ont att gå i trappor!

Ses i morgon blogg med uppdatering på om jag håller mig till planer.

Första passet

Jaha då var första passet avklarat!

Jag står framför datorn och filar på mitt inlägg. Varm och eftersvettas ännu.

Vi hade cirkelträning med cirka 20 stationer. Det var allround träning för kroppen, med vikter, bosuboll, gymstick, käppar, mattor och den egna kroppen som motstånd.
Vi körde 45 sekunder och sedan bytte vi station. Vi kom igenom 2 varv efter att vi haft uppvärmning. Sen avslutade vi med tänjövningar.

45 sekunder känns ju inte så mycket. Men är massor av sekunder när musklerna börjar darra och jag fortsätter endast på viljan.

Utfall gick väl ann,men något som var tufft för benen var bosubollen. Det gällde att balansera på bollen tillika som jag gjorde benövningar. Apjobbigt runt vrister och hålfot. Jag har total kass balans i fötterna. Vet jag om sedan tidigare då min ridning har haft svagheter med fötterna. Så det är ju bra övningar!

Jag är stolt över mig själv för jag var varken sämre eller bättre än någon annan i gruppen. Så i min egen lilla värld under träningen måste jag berömma mig för att jag orkade utföra rörelserna som de skulle göras även om jag var trött. Det är ju något som är vanligt att slarvas med när orken tryter. Så det jobbade jag medvetet med.

Kan lugnt konstatera att denna träning gick mycket på vilja för jag har totalt kass kondition och styrka! Men psyket var tufft och det gör att jag kan jobba mig till bättre form.

Funderingar kring att öppna sig

Tänkte börja blogga för att ha en piska på ryggen till min nystartade, regelbundna träning.
Att ha något svart på vitt för att kanske komma sig för när motivationen tryter.

Jag är en känslomänniska och livsnjutare. Väljer ofta det goda framom det tråkiga.
Som sommaren som gick. Hade hela vintern före tränat regelbundet och hade en
fin rutin. Så blev det sommar och alldeles för mycket annat stal min tid. Resor, god mat och
en hel del vin och öl.

Så är hösten här och något kilo har satt sig i midjan och flåset är puts väck. Så dumt!

Så om jag skriver om min träning här så kanske jag snabbare får in en rutin. Skämmigt på något vis att
blogga om träning och aldrig få till det!

Har ju redan börjat i förra veckan med att skriva träningsdagbok. Men den läser ju bara jag.
Här kommer jag mera att stå tills svars för vad jag pysslar med. Bekanta och okända kan ju precis när som
helst säga vad de tycker om mitt görande. Perfekt piska med andra ord.

Men med bara piska blir livet fel också. Som om Luther satt på axeln varje dag. Nej, en fin balans kräver sin morot.
Som den livsnjutare jag är så har jag massor med morötter.

Att i maj 2010 kunna springa 5km på bra tid.
Att orka vandra i Dolomiterna sommaren 2010.
Att ha tappat ytterligare 5 kilo från min kropp. Det är realistiskt, men drömmen är 10 kilo.
Att kunna längddyka mitt gamla rekord igen. 50 meter. Nu klarar jag bara av 20 meter. Liksom en liten skillnad. :-S
Att kunna sitta på botten av bassängen igen utan att flyta upp till ytan. Nu har jag för mycket underhudsfett för att lyckas.
Att känna mig som en duracellkanin! Just känslan av att vara oövervinnelig. Att jag äger min hälsa.

Vi får se hur det går! Men i kväll har jag ett gympapass inbokat. Rullande schema med Tessi och Erika. Har ingen aning om vad jag gett mig in på. Uppdaterar.