WOW!

WOW!

Det lönade sig att lyssna på kroppen. Allt sug jag haft att springa har ju stått tillbaka för att kroppen inte orkat med. Jag har cyklat istället för sprungit. Och vilat, vilat och vilat.

Nu idag på min runda kapade jag tiden med 5 minuter totalt, med uppvärmning och nedtrappning med i tiden. Jag orkade köra intervallträning på resten av rundan.

Från att bara lufsa runt började jag springa i intervallen. Längde på stegen och lyfte på fötterna. Det gav automatiskt en bättre fart.

Men tur är att jag springer i skogen på en sommarstugeväg. Jag har nämligen en ovana, som jag inte visste om att jag drogs med. Jag pratar högt med mig själv! :-S

- Kom igen Tina, lite till orkar du!
- Spring nu och glömt inte att andas, du kan ju!

Fast skulle jag möta någon så får jag väl bjuda på det då!