Funderingar kring att öppna sig

Tänkte börja blogga för att ha en piska på ryggen till min nystartade, regelbundna träning.
Att ha något svart på vitt för att kanske komma sig för när motivationen tryter.

Jag är en känslomänniska och livsnjutare. Väljer ofta det goda framom det tråkiga.
Som sommaren som gick. Hade hela vintern före tränat regelbundet och hade en
fin rutin. Så blev det sommar och alldeles för mycket annat stal min tid. Resor, god mat och
en hel del vin och öl.

Så är hösten här och något kilo har satt sig i midjan och flåset är puts väck. Så dumt!

Så om jag skriver om min träning här så kanske jag snabbare får in en rutin. Skämmigt på något vis att
blogga om träning och aldrig få till det!

Har ju redan börjat i förra veckan med att skriva träningsdagbok. Men den läser ju bara jag.
Här kommer jag mera att stå tills svars för vad jag pysslar med. Bekanta och okända kan ju precis när som
helst säga vad de tycker om mitt görande. Perfekt piska med andra ord.

Men med bara piska blir livet fel också. Som om Luther satt på axeln varje dag. Nej, en fin balans kräver sin morot.
Som den livsnjutare jag är så har jag massor med morötter.

Att i maj 2010 kunna springa 5km på bra tid.
Att orka vandra i Dolomiterna sommaren 2010.
Att ha tappat ytterligare 5 kilo från min kropp. Det är realistiskt, men drömmen är 10 kilo.
Att kunna längddyka mitt gamla rekord igen. 50 meter. Nu klarar jag bara av 20 meter. Liksom en liten skillnad. :-S
Att kunna sitta på botten av bassängen igen utan att flyta upp till ytan. Nu har jag för mycket underhudsfett för att lyckas.
Att känna mig som en duracellkanin! Just känslan av att vara oövervinnelig. Att jag äger min hälsa.

Vi får se hur det går! Men i kväll har jag ett gympapass inbokat. Rullande schema med Tessi och Erika. Har ingen aning om vad jag gett mig in på. Uppdaterar.