Fortsatta aktiviteter

Jag håller på och rör på mig för fullt, men är så kass på att uppdatera min blogg.

Sedan höjdskräcken försvann genom utförsåkningen har jag mer och mer börjat fundera på klättring. Jag läser på nätet allt jag kommer över. Inte alltid så mycket, har mycket på oklart ännu.

Sedan har jag varit ute och klättrat två kvällar också. Jag har några klippor som är 5 - 10 meter höga som jag övar på. De är runda av havet och branta, tvära av issprängningar. Jag väljer att försöka ta mig upp på svåra ställen, höjden är ointressant just nu. Dessutom är det friklättring utan säkerhetslinor, hjälmar osv. Så jag ska inte titta på höjder i detta skede. Men att testa sig fram på detta vis är intressant.

Ringer till Ålands Klätterklubb, men får inte något svar. Inte svarar S.G.U heller på mitt mejl. Jag vill gå en grundkurs i klättring i sommar. Men inte så lätt att ordna på hemmaplan då ingen svarar. Varför är det så typiskt åländskt fenomen detta?

I dag har jag övat på inlines. Hade lånade sådana utan broms. Jag damp i backen när jag vill bromsa med hälen och ingen broms fanns där. Dessa inlines är tänkt för rampåkning. Nåja lite åkte runt i vårt bostadsområde för att känna på. Ska nog skaffa ett par egna med broms för det var kul.

Säsongen slut

Jaha, då är säsongen slut för denna vinter. Om jag nu inte räknar in slalom på glaciären i Stryn som öppnar i maj och stänger i augusti!

Jag har varit påskveckan också i Romme. Nu kör jag svarta backar, ja allt. Jag kör fart, försöker förbättra min teknik och är fullständigt nöjd med höjderna och backarna. Någonstans har min höjdrädsla försvunnit helt.

Götets brant och Guldkornet var svåra av första delen. Där hasade jag ner innan jag kunde åka igen. Men sista dagen satte jag det!

Vad hände med mig? Ja - plötsligt var jag klar åkt den dagen och tyckte att vi kunde gå en vända till skidshopen istället. Luften gick ur mig! Så jag är nog en person som hela tiden ska ligga på gränsen till vad jag klarar och sedan jaga efter något. Nu blev det tråkigt och tomt och lite vedmodigt när jag hade nått mina mål.

Målet kom också så fort. Trodde nog att jag skulle få jaga svarta backarna ännu ett tag. Nu åker jag helst svart backe för brantens lutning och utmaning i att få det snyggt!

Men jag har redan hittat nya saker att ta itu med. Nästa säsong ska jag lära mig snowboard och att åka off pist. Off pist är mera än att åka. Jag ska kunna läsa snö och underlag, kunna berg och laviner. Plus att det är mera att få till ännu.

I sommar ska jag gå en klättringskurs i traditionell friklättring. För att inhämta kunskaper om berg och klättring så att jag någon gång kan gå leden GR20 på Korsika.

Och så ska jag paddla havskajak. Skulle jag gjort redan förra sommaren, för det var en 40-års present till min vän. Men hon var ju uppbokad hela sommaren med annat att hon ville skjuta på det till i år. Så den kursen har vi kvar att suga på.

I dag har jag också varit på en ny sak. Masszumba. Zumba är okej, men jag hade väntat mig mera sydamerikanska dans, som jag sett på tv-shopen att det skulle innehålla. Nu var det Bodycombat och vanliga benövningar i massor. Men det beror väl också på vem det är som drar. Inte farligt pulshöjande och inte särskilt tungt heller till benen. Svettig blev jag och varm, men tyngre pass har jag nog gått på.

Nu väntar jag på nästa grej att testa och att min löpträning ska bli i kontinuitet. igen!

Röda backar

Jag blev också så duktig i Romme att jag åker röda backar. Utan att ploga.
Men sen lyckades jag kollidera med en snowboardåkare i en blå backe för att det var så fullt med folk i backen att ingen riktigt visste vart de skulle ta vägen. Slog mig inte dock, men kändes fånigt. Killen kunde inte heller styra undan från mig även om vi båda såg vad som höll på att hända.
Trillade gjorde jag också på plan mark när jag tränade carvingsvängar. Jag åkte på kant så snyggt några skär och plötsligt skar det. Där låg jag - platt fall. En annan gång trillade jag i backen för att jag blev baktung i rumpan när jag körde över tjocka snövallar. Den dagen var det massor med uppkörd snö i backarna för efter pistningen hade det snöat hela natten.
Alla mina fall har gjort att jag inte längre funderar på hur det skulle vara att trilla. Nu vet jag. Så då är det spöket borta.
Men jag har testat på puckel helt ofrivilligt. Från Snöberget ner till Wärdshuset åker man Hemvägen. Just på fallet ner körde jag så nära en klunga granar att jag hoppade med en puckel. Den gången redde jag nog upp det, men hann känna på att i luften/hoppet kan man inte kontrollera kroppen.

Nu är vardagen på gång här hemma. Var och bowlade igår med vänner. Ändå är tankarna mest i hur jag ska få till det med nya dagar i backen innan säsongen är över.

SPORTLOV

Behöver jag säga så mycket?
Åker till Romme idag och är hemma igen efter en vecka.

Jag har sportlov, har du?
Jag menar kommer du att sporta på ditt lov eller dega i soffan? Eller är du fast på jobbet? Dock kan man ha sportlov den veckan ändå. Så gjorde jag när mina döttrar var små och hade sportlov, då sportade vi på kvällarna istället.

Ska bli så kul att få satsa på att åka i hela 7 dagar. Kommer helt klart att vara mycket duktigare när jag åker hem igen.

längdskidåkning

Jaha, då rotade jag fram skidorna och drog på tur i skogen i mitt bostadsområde. Under turen kom jag ihåg varför jag inte gillar att skida...

Jag har ju ingen styrsel i nedförsbackarna med kurva. Körde ur spår igen och hade stora svårigheter att komma upp igen efter kraschen!

Men någonstans på alla mina år av uppehåll (skidade senast när döttrarna var små på isen) så har jag vuxit som människa. För 30 år sedan skulle jag blitt arg och irriterad för att jag inte stod upp i backen. Besviken på mig själv för att jag inte kunde. Nu skrattade jag så mycket att jag trillade igen innan jag var uppe i spåret på nytt!

Så befriande det var att fortfarande vara en dålig skidåkare - men att kunna skratta åt sig själv. Så det var ju superkul, egentligen!

Jag kommer nog att vara i spåret flera gånger, tro mig. Skavsåren till trots.

Bosuboll

Igår hade vi på studiegymnastiken Bosuboll. Skitkul pass! Jag har tidigare testat bollen på en station när jag kört cirkelträning, men nu var det ett helt pass. Ja eller halvt då, då timmen var så kort.

Jag gillar bollen. Bra övningar och bra när jag jobbar på mjukt underlag med hopp. Knäna tar inte så mycket stryk under tiden jag stärker dem.

Sedan märkte jag att mina vrister är verkligen sladdriga. Jag har överrörliga leder i kroppen och vristerna är lätta att svänga på. Nu när jag löptränat så har ju andra benmuskler stärkts och vristerna har kanske inte fått de arbete de behöver. Så skillnaden blev mycket tydligt på bollen. Så jag tro att bollen skulle hjälpa mig med att stärka upp vristerna.

Nu ska vi ut på isen och till stugan fast solen inte tittar fram så värst idag. Alltid dåligt väder till helgerna och det ska bero på industrin läste jag någonstans. Fint i veckorna när folket jobbar och på helgerna är vädret dåligt pga industrin och utsläppen den inte producerar. Det är ju helguppehåll i fabriken med så att säga....

Hur länge sedan är det inte?

Hur länge sedan är det inte som jag varit inne på min blogg? Denna vana är inte så lätt att få till i alla fall.

Läste mitt senaste inlägg om att jag är en risktagare som person. Har denna vinter verkligen upptäckt det mer och mer om mig själv.

Höjdrädd som jag är, men på väg att bli botad har jag kommit så långt att jag kunnat jobba med ett socialt handikapp. Handikappet har bestått i att jag inte åker slalom och på så vis aldrig följer med på tjejresor till backen. Jamen vad är vitsen med att åka till fjällen och gå på afterski om du inte legat ute i pisterna först på dagen?

Nu har jag varit till Romme Alpin och prövat på. Satsade på skidlärare för mig och Kärleken som inte heller åkt tidigare. Dessutom hade vi min kompis med också, som gillar att åka, men ville ha en lektion ändå. Jag blev så biten av att åka att jag skrapade tomt på mina sparkonton och gick och köpte utrustning till mig och Kärleken!

Men, jag är rädd för stup och adrenalinet pumpar runt i kroppen när jag är i röda backar, visserligen i vissa blåa med! Men åka vill jag och gör också.

Senaste gången hade jag dotterns pojkvän och hans bror med, och Kärleken då, som peppade mig när jag bangade ur. Men åkte gjorde jag!

Och vi ska snart iväg igen. Tur det då denna vinter har så mycket snö att löpträna har varit knöligt.

Vem är jag?

Har i flera dagar nu lidit av tristess och tyckt att livet är allmänt tråkigt. Jag har inte kunnat träna då jag har virus i kroppen, men har försökt att hålla i gång. I fredags hade vi UKK gångtest i skolan. Jag gav det mesta och som vanligt drog jag upp farten när jag blev varm. Tanken är ju att farten ska vara jämn. Men resultatet blev att jag har konditon som genomsnittet. Alltså på sämre sidan med tanke på hur jag tränar. Men tittar man på att jag är förkyld så blev ju det ett bra resultat. Allt är relativt.

Ett sätt för mig har varit att hålla igång med långpromenader i skog och mark med hunden. Släpper jag han lös från koppel så kan jag själv traska hela tiden och han får snusa bäst han vill utan att jag måste stanna. Helt okej substitut då jag inte kan springa. Jag har tränat över tid mycket längre i stället.

Idag var jag långt borta i mina tankar när jag drog till skogs med hund och sambo. Så jag navigerade med latheten som sällskap och lyssnade efter skogmaskinen som jobbade för att hitta tillbaka till bilen. Dumma jag! Vi gick vilse bara för det. Det fanns typ 3 skogmaskiner i skogen långt ifrån varandra. Jag menar vi var helt lost där i skogen. Så är det ju vinter egentligen fast vi inte har någon snö, men ljuset är ju kort den här årstiden. Så vi hade tiden emot oss att hitta ut ur skogen innan det började skymma. Det var bara att klättra upp på ett högt berg och navigera från det för att komma ner till den skogsväg vi visste att bilen stod vid. Men klättra på granitberg med mossa efter dagar av regn är mindre säkert. Och att tävla med ljuset till gör ju att färden var vådligt värre.

Nåja, att gå vilse var tydligen den kick och humörhöjare jag behövde. För nu är humöret tillbaka och jag har lust igen med studier och annat. Så vem är jag då som så tydligt behöver äventyr för att må bra? Denna sida av mig själv var jag inte riktigt bekant med. Visst, jag gillar att testa nya saker och resa utan större planering tilltalar mig mest. Men oplanerade händelser med riskmoment gör att jag blir så här laddad, det är en ny insikt om mig själv!

Gunde Svan

Gunde Svan och jag är fortfarande vänner!

Nåja sätter jag på mig träningskläderna och promenixar i raskt tempo så ska jag ju inte tappa så mycket kondis. Och så gör jag.

Vi får se om jag pallar för viruset och håller mig på den här flunssanivån, min dotter är febrig till och med.

Måndag

Jag blev så trött på mig själv och dessa hundpromenader att i dag satte jag träningskläderna på mig, tog vandringskängorna och for till skogs. Gick i 1 timme i terrängen med fart och fläkt. Snoren rann, Heja Gunde Svan där låg du i lä!

Nu sitter jag här med skallevärk. Det är ju inte heller bra. Och snoren rinner nu som den inte gjort förut. Snöt mig i skogen så högt att hunden blev rädd! Plötsligt blev jag en burdus skogshuggare som svor och tuggade snus....

Nej, men detta är jobbigt. Och på fredag har vi UKK-testet och jag är inte i form alls. Vilken nytta gör testet då? Jag som väntat så på att få mäta min form och sen igen på våren.

BLÄÄÄK när virusar stör ambitionen!

Ur form

Jag har inte orkat någonting på hela veckan. Vaknar med halsont, typ rivjärn, varje morgon. Jag är hängig och vill bara sova. Nu har flunssan brytit ut på allvar hos min dotter, men jag pendlar och på samma vis ännu. Irriterande! Tillräckligt pigg för att orka med vardagen, men inte för att träna. Skulle det vara bättre att ge sig ut så det bryter ut någongång?

Nya delmål

Eftersom jag tog mitt delmål tidigare än väntat så måste jag ha nya delmål för att ha något att sträva efter. Nu ska jag varje pass springa i minst 30 minuter innan jag alls tar ett promenadsteg.

Idag var jag på gruset igen då. Och sprang i 30 minuter exklusive uppvärmning och nedvarvning. Den där grusvägen är svår. Den ser ut som en rakväg, men hela första halvan är uppförsbacke. En lååång, sugig sådan. Men jag sprang. Punkt. Vet nog inte om den är så kul, men monotona, knepiga vägar är ju också bra att springa på. Mentalt alltså.

Och endorfinerna skrattar igen efter passet!

Sliten i kroppen.....

.....när jag vaknade med värsta hungern. Jag som skulle ha sovmorgon fick stiga upp för att äta. Musklerna var ömma och jag var trött. Åt, jobbade med lite övningar i företagsekonomiboken och kröp sedan ner under täcket igen.

Sen när jag vaknade på nytt var jag hungrig igen, men kände mig mera utvilad. Åt god mat och börja komma i träningskläderna.

Så gör jag PERSONLIGT REKORD under terränglöpningen. Värmde upp och började springa i pulszon 3. När jag hade sprungit min terrängrunda så visar det sig att jag sprungit i mer än 30 minuter utan att gå ett endaste steg under hela rundan!

Det kommer när jag är sliten, så konstigt! Det målet kommer 2 månader tidigare än hur jag tänkt. Vad lätt det är att få resultat när man är otränad. Efter 1 år kommer nog inte målen att trilla in lika enkelt. Men nu får jag njuta för att första delmålet är uppnått.

Jag ska vila hela helgen eftersom jag fyller år på lördag och vill vara social och äta gott. Det tror jag att jag är värd!

Boxercise

Torsdagsträningen inledde jag med att löptränade med hunden på en mörk sommarstugeväg. Hade pannlampan på huvudet och den hjälpte massor. Såg var jag la stegen så jag vågade springa. Körde i 50 minuter. Men det är svårt med uppvärmningen då det är så kallt ute. Stjärnklart och andedräkten stod som ett rökmoln runt mig. Men jag värmer upp och gympar kroppen innan jag börjar springa och det lönar sig.

Sen direkt hem med hunden och så iväg på torsdagsträningen på idrottsgårdens scen. På håret att jag inte skulle hinna, men jag var varm i kroppen i alla fall. Var med på uppvärmningen där också. I dag var det boxercise. Det har jag aldrig tränat förut. UACK! Så tungt. Och det går verkligen att köra upp pulsen med att slå. Lite fotarbete med så rinner svetten. Jag fattar varför den träningen är så populär bland tjejer. Vad man kan ta ut aggressioner genom att köra ett sådant pass!

Jag dunkade nog för mycket, för strechen efteråt vill inte hjälpa mina sjuka bröstmuskler. Mina svagheter är axlar, nacke, bröst. Det tränar jag för lite och jag har dessutom ett yrke som tar sliter just där på kroppen. Måste göra en mental anteckning om det!

Men jag älskar att träna, det är halva kvällsnöjet! Andra är att ligga fräsch i sängen med en bra bok efter dagens aktiviteter.

Swim med Madonna

Swim med Madonna i öronen gjorde att kvällens joggingtur i totalt mörker blev mera torrfylla än löpning. Blir nog till att springa med pannlampa om det ska bli något nästa gång jag måste ut i mörkret.

För springa måste jag. Livet fungerar inte utan mina turer. Löste ett problem under turen som gnagt i mig hela dagen på jobb. Fötternas trampande fick tankarna att klarna. Me like!

Hård träning

Tränade hårt idag med. Så att det inte vill gå att prata utan man stöter fram orden.
Glömmer hela tiden pulsklockan hemma så därför måste jag kolla nivån med hur lätt det är att prata. :-)

30 minuter hårt exkl. uppvärmning och nedvarvning på grus.

Det har regnat hela dagen. En person ändrade träfftid med 1 timme längre fram på dagen. Det var inte läge för mig att säga nej. Men Guuud så irriterad jag blev. Pirrig resten av dagen tills jag fick komma iväg på min träning. Men då fick jag utlopp för irritationen. Efter ett tag hade det svarta molnet ersatts av glädjen av att springa. Jag behöver min träning! Nu är jag glad och nöjd och nyduschad och sitter och äter i sakta mak framför datorn. En skön kväll.

Hård träning

Lördag och träningsdag. Känner mig så pass bra att jag kan träna hårt idag.

Tränade:
- 30 minuter terränglöpning i hårt tempo, uppvärmning och nedvarvning exklusivt.
- Stretch av benen, snabba kolhydrater och vätskepåfyllning och vila 1 timme.
- 30 minuter terränglöpning i hårt tempo, exklusive uppvärmning och nedvarvning.

Efter första passet var kroppen trött och sliten. Som den brukar vara. Tränade med hög puls så att det var svårt att prata, för jag försökte.

Andra löpturen tränade jag lite tyngre ännu, sprang hårdare. På slutet av rundan började jag ha svårt med balansen och snubblade till lite grann, så jag blev nog slut.

Har aldrig sprungit i terräng förut, men så kul det var! Jag sprang på våta löv, våt mossa på släta berg, över stubb och stock, ner i diken, uppför diken, uppför backar, nerför backar, branta svängar runt träd, ner i leran med fötterna osv.

Jag tror jag passar för terränglöpning. Det är ju så varierat för benen. Hoppa, landa, trippa, saxa, dubbelsteg, djupa steg, långa steg, korta steg ja alla varianter. Det gör ju att benen aldrig blev stumma för jag varierade ju sättet så ofta. Men pulsen var mycket högre igen genom att löpet var så varierat.

Janne Holmén sa att det är bra att träna på varierat underlag för att förebygga överträning och skador. Jag tror på det för varje pass jag kör nu är ju "nytt" på något vis när jag blandar friskt.

Han sa också att det är bra att träna varierat, hårt och intensivt, lugnt och långt och däremellan.

Jag tror att jag har en bra tanke med min träning. Nästa år på vårvintern när jag haft min basträning ska jag börja träna specifikt för Sjöjungfruloppet. Som fart och och att orka på tävlingsfart längre sträckor.

Torsdag

Torsdag i dag och vad är bättre än ett pass som jag slapp tänka så mycket på. Gymstick med samma program och det fungerar bra med alla kombinationer. Erica ledde och jag hade autopiloten påkopplad och gjorde.

Att tömma huvudet med motion är den bästa varianten. Så skönt efter dagens jobbande vill jag lova. 2 med magsjuka i mitt omsorgsboend! Det var superskönt att gå på träning och slippa tänka jobb.

Nu är jag nyladdad och hårdisken är formaterad. Ny dag i morgon.

Lyssna på kroppen

Jaha då var det förkylt eller hur jag säga. Det som jag känt av i lördags har börjat bryta ut idag. Kände mig tjock i halsen och i bihålor när jag vaknade i morse. Så jag som skulle löpträna idag fick lov att lyssna till kroppen.

Men så länge man inte har feber eller är hostiger så kan man träna lågintensivt har jag läst. Jag valde att gå strax på 10 kilometersrundan idag. Gick den från andra hållet också. Lika bra att jag nöter på den sträckan, både längd och plats. Då blir den mentala biten inte hög i tröskeln när jag tänker att jag ska springa milen. Så ändå är jag nöjd med mig själv!

Konsten att lyssna på kroppen är inte så självklar, inte ens för andra stora idrottsutövare. Läste Blossom Taitons bok om träning igår. Hon lyssnade inte på kroppen när hon var dansare att hon körde slut på ryggen. Diskbråck. Sådant är värre att komma tillbaka ifrån än lite dålig kondis. Så jag ska inte klaga om jag tycker det går för långsamt.

Söndag

Idag efter endast 2,5 timmarssömn så planerade jag lågintensiv träning. det är ju inte fiffigt att efter en vaknatt på jobb ge sig ut på ansträngande träning. Men sova lite (öch inte full vila) vill jag ju för att få dygnet på rätt igen.

Gick 1 timme 45 minuter på asfaltsväg i Jomala. Sällan kom det bil. Klar höstluft och vackra färger i träden. Riktigt skönt att återhämta sig från jobbet på så vis. Annars brukar jag ha depressionlight efter vaknätter. Men nu fick motionen, ljuset och friska luften mig att vakna till liv.

Nöjd över att motion så direkt kan ha effekt. Mera kvinnor i vården borde pröva samma sak efter avslutad vakperiod!

Lördag

I dag är en sådan där dag med mycket åtaganden. Ska träna, åka till stallet och titta på när mitt gudbarn rider, gå på föreläsning med Janne Holmén, sköta hund, laga middag och gå på nattjobb.

Så att träna blev på viktigaste listan och startpunkten den här morgonen. Träna på morgonen så kan inget stoppa en från det den dagen ifall tidtabellen börjar krångla.

Men oj vilket konstigt pass. Segt som sjutton. Gjorde analys efteråt i bilen hem.

- För tidigt att jag inte vaknat i kroppen ordentligt. Brukar ju springa mitt i dagen eller på kvällen när jag avverkat flera hundpromenader redan.

- Börjar bli förkyld? Tjockare än vanligt i näsan. Lär ju märkas.

- För dåligt uppvärmd. Jag gör som jag alltid gjort, men nu är jag ju medelåders tant. Eftersom jag kände att det gick bättre när jag blev varm så kan det ju bero på det. Lederna var tröga, benen stumma och flåset fanns inte så länge jag var kall. Sen gick det ann.

Sprang 5 km på 38 minuter fast jag gick massor i dag. Klockade tiden för att ha någon aning om var jag ligger på 5k. Och då på ett pass som inte fungerade som det skulle. Ska klocka igen någon annan dag när jag är bättre uppvärmd!

Börjar så; mera uppvärmd!

Torsdagspasset

Torsdagar är cirkelträning med Erica eller Tessi på idrottsgårdens scen. Alltid lika roligt med gruppträning med musik och någon annan som har tänkt ut programmet. Det är bara att lyssna och köra!

Idag prövade jag att tillföra något nytt i konceptet. Jag valde att sätta min löprunda timmen före passet skulle börja. Jag körde till idrottsgården och parkerade. Tog hunden i koppel (också nytt)och drog i väg på min runda på 6 km. Jag tackar stjärnorna för tidningen I Forms hemsida. Där kan jag rita in min runda och mäta upp den på samma gång.

Sprang på asfalt igen. Trodde att tiden skulle vara som förut, men springer längre för varje gång så nu tog rundan 45 minuter. Tränar jag med förstånd i vinter och får vara skadefri ska jag nog klara av Sjöjungfruloppet i maj 2010. Och det loppet går mycket på asfalt.

Svårt att veta bra tider i det loppet. 5 km är det ju som jag satsar på. Men finns ingen lättillgänglig statistik på hur folk har sprungit. Överhuvudtaget är det svårt att hitta på 5k någon statistik. Men 30 minuter är väl mitt mål personligen. Bra eller dåligt vet jag inte.

Och att träna 1 timme före cirkelträningen fungerade också. Jag orkade köra fullt på det passet med!

Muskelfibrer och hundpromenader

Jag måste ta reda på de saker jag gick och grunnade på.

Hundpromenader är inte träning utan hör till katergorin vardagsmotion.
Vardagsmotion är sådant som cykla till jobbet, ta trapporna i stället för hissen, trädgårdsarbete, städa hemma gå till postlådan om den ligger långt borta.
Så nu vet jag det. Alltså behöver jag inte oroa mig att jag inte har någon vila för hundpromenader är inte träning. Sen att hunden följer med när jag joggar får väl räknas som hundjogging då!

Och det här med muskelfibrer jag skrev om i ett annat inlägg. Vi har olika muskelfibrer Typ 1 och Typ 2a, Typ 2b.

Typ 1 är de långsamma muskelfibrerna som är mycket uthålliga och är således den fibertyp som aktiveras vid konditionsträning. Däremot är den inte särskilt stark.

Det betyder att muskelfiber Typ 2b är en snabb fiber. De blir snabbt trötta och duger därför inte till uthållighetsträning. Däremot är de starka och snabba och blir därför bra till styrketräning och sporter som innebär snabba spurter och explosiva rörelser.

Sen kan Typ 2 delas in i två varianter med där Typ 2a fibern är en blandning av Typ 2b fibrernas styrka och snabbhet. Samtidigt är de relativt uthålliga.

Det genetiska arvet avgör vilken fibertyp du får, även om vi har av båda varianterna. Men en muskeltyp dominerar över den andra. Därför finns det 100-meters sprinters och marathonlöpare. Man specifiktränar den variant man har mest framgång med då man självklart vill vinna! Visserligen kan en med Typ 1 träna 100meterslopp, men kommer knappast att vinna över någon som har muskelfibertyp 2 och också tränar för 100 metersloppet. Men alla måste träna just det man vill bli bra på! Inget kommer gratis.

Asfalt

Idag hade jag lagt träningen på asfalt helt och hållet. Första gången jag springer på asfalt.

Motigt i uppvärmningen. Kände mig kall och stel. Men det är ju inte så konstigt då det har kommit hagel idag och vinden ligger på från nordväst. I Borgå har det redan snöat.

När jag sprungit ett tag fick jag upp värmen och kände mig rörligare i lederna. Fungerade bra att springa på asfalt, men tråkigt med alla bilavgaser. Då sprang jag på cykelbana en bit ifrån vägen.

Jag är i fasen att jag kapar tider hela tiden för att jag orkar springa längre för varje gång. Nu var sträckan 1 km längre och ändå sprang jag 5 minuter snabbare. Det sporrar. Hur gör de som är snabba redan och jagar sekunder? Det är kanske då Runner`s High börjar prata?

Var och hämtade reflexer från Ömsen också. Nu måste vi alla tänka på hur dåligt vi syns från bilen. Ruggigt hur dåligt jag såg reflexvästarna på folk som var ute och promenerade då bilar körde förbi. Då har jag små reflexer själv. Kanske springa med pannlampa för att synas?

Bowla

Glad över känslan i går så föreslog min sambo att vi skulle åka och bowla idag. Vi fick med oss yngsta dottern också. Så slog vi strike ibland under 1 timmes trevlig samvaro.

Det är ju inte träning detta, men vi håller ju igång med något. Liksom hundpromenaderna. De räknar jag inte heller som träning och ändå är jag ute så gott som varje dag med hunden. När blir hundpromenaden träning?

Jag försöker ju ha vila mellan träningen eftersom det är i vilan kroppen stärks. Men jag knatar ute varje dag. Och ofta är hundpromenaden en promenad på minst en halv timme i gången, 3-4 gånger om dagen.

Så när vilar jag då?

Eller så är min kropp van med hundpromenaderna och de "räknas" som vila för min kropp ändå.

Vem vet?

Var på Islandia...

... och åkte skridsko idag!

Började som Bambi och slutade som värsta NHL-proffset!
Tacklade mitt "gubbarn"Hugo på skoj i sargen och busade massor med honom. "Lägg av Tina" skrattade han så han blev en slattergubbe.

Det var kul att skrinna. Ren impuls för ännu är jag så ovan med att vi har ishall att skrinnatanken kommer först när vi har snö ute. Och snö ute - det är inte ofta det.

Detta kommer jag att göra igen. Gjorde gott till rumpmusklerna som var ömma efter Ålandsmarschen i går.

Att åka i väg ock skrinna 1 timme med Kärleken och vänner är jättekul, precis som när vi brukar åka och bowla ibland.Varför gör int folk så? Nu var det mest pappor med barn på isen. Och alla mammor då? Hemma vid spisen, eller?

Ålandsmarschen idag....

....och Kanonloppet. Kanonloppet går på tidtagning och där ska man helst springa.
20 km med tiden 1:27:45 Åsa Karlsson.

Själv kom jag i mål på 3 timmar och 10 minuter gåendes. En viss skillnad. Men jag är nöjd över min prestation. Skulle kunnat göra mera även om musklerna var lite ömma på slutet. Humöret var gott och ingen gång var det motigt.

Såg min dag som träning av de muskelfibrer som arbetar under lång tids träning. Inte så ofta de blir tränade. Eller hur det nu fungerar. Har funderat på det där. Håller på att lära mig.

Men visst var det kul! Tänk om jag någon gång själv kan springa Kanonloppet....

Torsdagkväll

Ja då kom jag mig i väg på min träning i går kväll. Med långa tänder och en lust som satt långt ner. Men jag åkte i alla fall.

Väl nere gav jag järnet.

Vi hade gymstick. Och för mig innebar det mera hjärngympa än kroppsansträngning. Faan vad jag suger på koordination!

Men visst hade passet effekt. Jag blev varm, höjde pulsen och fick ta i. Skulle jag bara slippa tänka så förbaskat hade jag kanske hunnit göra några fler repetitioner!

Men jag inser också att jag borde träna mycket koordination för att hålla alzheimer stången. Hjälper inte med att bara lösa korsord.

Jaha, då bangade jag ur då.....

.....för första gången sedan jag började träna igen.

Vet inte vad jag ska "skylla på". Jag kom mig inte i väg helt enkelt. Tassade runt i någon koma.

Bättre tag i kväll då, 20-21 har jag pass på idrottsgårdens scen.

Håll tummarna!

Hemma igen

Jag är hemma igen efter min resa. Kom redan i fredags med sista färjan. Slappat hela helgen. Tyvärr alldeles för lätt att hålla amerikansk tid i kroppen. Glott på film till tre på nätterna och sovit långt in på dagarna.

Gissa om det var segt i morse att stiga upp! Tur att jag haft framförhållning och bokat in en löpträff med kompis så att jag verkligen skulle komma iväg.

Nu är jag nytränad på min gamla runda. Inget komplicerat med det alls utan det löpte på som det skulle. Men så kallt det var. Måste köpa fingervantar och mössa att springa i.

Tränade inget alls efter Central Park. Andra veckan blev en vilovecka i stället för den belastningsträning det skulle vara frågan om. Fungerade helt enkelt inte att träna den andra veckan. Viljan fanns, men det vart svårt att genomföra när vi reste så mycket mellan olika platser. Dock gick vi ju massor, så stilla var jag ju inte.

Nu inkommande lördag har jag träff med en annan vän. Vi ska gå Kanonloppet. 20 km. Det är ju också en typ av träning.

Löpning med måndagsvännen på onsdagkväll på ny sträckning och sedan gymppa på torsdag. Vila på fredag.

Får se om det håller i veckan nu.

Jogga i Central Park.....

.....ar en upplevelse utover det vanliga!

Det ar sa manga andra lopare pa gang i parken att det blir en kick att springa. Att sedan manga halsar glatt pa mig for att jag ar med i de invigdas skara gor ju inte saken samre. Vad konstigt att en rorelse kan ge energi till mera.

Jag har sprungit mitt andra pass i parken just nu. Denna vecka skulle vara aterhamtningsvecka med langsam och over tid lang traning. Det har fungerat bra med att promenera runt pa Manhattan i typ 8 timmar varje dag. Nu nar jag gar in i min traningsvecka med belastning igen blev forsta passet ett rus.

Far sa hur det gar med resten av veckan da jag ar pa resande fot annu.

Aterkommer.

Cirkelträning

Nyvaken och har ätit frukost. I dag har jag inte alls träningsverk efter cirkelträningen i går. Så tanken slår ju mig genast: tränande jag för lite i går?

Vilka spöken! Jag tränade med förstånd i går. Plus att mitt slit ger ju resultat så jag kan inte vara lika sjuk idag som för en vecka sedan.

Jag hade ju så ont i muskelfästena förra veckan och med en härlig resa framför till NYC ville jag inte ha lika ont i dag. Så på mina två varv av cirkelträningen alternerade jag mellan utfall och Draken.

Första varvet Draken och andra varvet utfall. Resten av övningarna gjorde jag som programmet var upplagt. Jag hoppade hopprep och tog i på alla stationer där pulsen skulle upp. På de andra stationerna där styrka, koordination låg i fokus satsade jag åter igen på att utföra rörelserna korrekt.

Svetten rann och andningen blev ansträngd - Visst sjutton tränade jag tillräckligt!