Röda backar

Jag blev också så duktig i Romme att jag åker röda backar. Utan att ploga.
Men sen lyckades jag kollidera med en snowboardåkare i en blå backe för att det var så fullt med folk i backen att ingen riktigt visste vart de skulle ta vägen. Slog mig inte dock, men kändes fånigt. Killen kunde inte heller styra undan från mig även om vi båda såg vad som höll på att hända.
Trillade gjorde jag också på plan mark när jag tränade carvingsvängar. Jag åkte på kant så snyggt några skär och plötsligt skar det. Där låg jag - platt fall. En annan gång trillade jag i backen för att jag blev baktung i rumpan när jag körde över tjocka snövallar. Den dagen var det massor med uppkörd snö i backarna för efter pistningen hade det snöat hela natten.
Alla mina fall har gjort att jag inte längre funderar på hur det skulle vara att trilla. Nu vet jag. Så då är det spöket borta.
Men jag har testat på puckel helt ofrivilligt. Från Snöberget ner till Wärdshuset åker man Hemvägen. Just på fallet ner körde jag så nära en klunga granar att jag hoppade med en puckel. Den gången redde jag nog upp det, men hann känna på att i luften/hoppet kan man inte kontrollera kroppen.

Nu är vardagen på gång här hemma. Var och bowlade igår med vänner. Ändå är tankarna mest i hur jag ska få till det med nya dagar i backen innan säsongen är över.