längdskidåkning

Jaha, då rotade jag fram skidorna och drog på tur i skogen i mitt bostadsområde. Under turen kom jag ihåg varför jag inte gillar att skida...

Jag har ju ingen styrsel i nedförsbackarna med kurva. Körde ur spår igen och hade stora svårigheter att komma upp igen efter kraschen!

Men någonstans på alla mina år av uppehåll (skidade senast när döttrarna var små på isen) så har jag vuxit som människa. För 30 år sedan skulle jag blitt arg och irriterad för att jag inte stod upp i backen. Besviken på mig själv för att jag inte kunde. Nu skrattade jag så mycket att jag trillade igen innan jag var uppe i spåret på nytt!

Så befriande det var att fortfarande vara en dålig skidåkare - men att kunna skratta åt sig själv. Så det var ju superkul, egentligen!

Jag kommer nog att vara i spåret flera gånger, tro mig. Skavsåren till trots.