Fortsatta aktiviteter

Jag håller på och rör på mig för fullt, men är så kass på att uppdatera min blogg.

Sedan höjdskräcken försvann genom utförsåkningen har jag mer och mer börjat fundera på klättring. Jag läser på nätet allt jag kommer över. Inte alltid så mycket, har mycket på oklart ännu.

Sedan har jag varit ute och klättrat två kvällar också. Jag har några klippor som är 5 - 10 meter höga som jag övar på. De är runda av havet och branta, tvära av issprängningar. Jag väljer att försöka ta mig upp på svåra ställen, höjden är ointressant just nu. Dessutom är det friklättring utan säkerhetslinor, hjälmar osv. Så jag ska inte titta på höjder i detta skede. Men att testa sig fram på detta vis är intressant.

Ringer till Ålands Klätterklubb, men får inte något svar. Inte svarar S.G.U heller på mitt mejl. Jag vill gå en grundkurs i klättring i sommar. Men inte så lätt att ordna på hemmaplan då ingen svarar. Varför är det så typiskt åländskt fenomen detta?

I dag har jag övat på inlines. Hade lånade sådana utan broms. Jag damp i backen när jag vill bromsa med hälen och ingen broms fanns där. Dessa inlines är tänkt för rampåkning. Nåja lite åkte runt i vårt bostadsområde för att känna på. Ska nog skaffa ett par egna med broms för det var kul.

Säsongen slut

Jaha, då är säsongen slut för denna vinter. Om jag nu inte räknar in slalom på glaciären i Stryn som öppnar i maj och stänger i augusti!

Jag har varit påskveckan också i Romme. Nu kör jag svarta backar, ja allt. Jag kör fart, försöker förbättra min teknik och är fullständigt nöjd med höjderna och backarna. Någonstans har min höjdrädsla försvunnit helt.

Götets brant och Guldkornet var svåra av första delen. Där hasade jag ner innan jag kunde åka igen. Men sista dagen satte jag det!

Vad hände med mig? Ja - plötsligt var jag klar åkt den dagen och tyckte att vi kunde gå en vända till skidshopen istället. Luften gick ur mig! Så jag är nog en person som hela tiden ska ligga på gränsen till vad jag klarar och sedan jaga efter något. Nu blev det tråkigt och tomt och lite vedmodigt när jag hade nått mina mål.

Målet kom också så fort. Trodde nog att jag skulle få jaga svarta backarna ännu ett tag. Nu åker jag helst svart backe för brantens lutning och utmaning i att få det snyggt!

Men jag har redan hittat nya saker att ta itu med. Nästa säsong ska jag lära mig snowboard och att åka off pist. Off pist är mera än att åka. Jag ska kunna läsa snö och underlag, kunna berg och laviner. Plus att det är mera att få till ännu.

I sommar ska jag gå en klättringskurs i traditionell friklättring. För att inhämta kunskaper om berg och klättring så att jag någon gång kan gå leden GR20 på Korsika.

Och så ska jag paddla havskajak. Skulle jag gjort redan förra sommaren, för det var en 40-års present till min vän. Men hon var ju uppbokad hela sommaren med annat att hon ville skjuta på det till i år. Så den kursen har vi kvar att suga på.

I dag har jag också varit på en ny sak. Masszumba. Zumba är okej, men jag hade väntat mig mera sydamerikanska dans, som jag sett på tv-shopen att det skulle innehålla. Nu var det Bodycombat och vanliga benövningar i massor. Men det beror väl också på vem det är som drar. Inte farligt pulshöjande och inte särskilt tungt heller till benen. Svettig blev jag och varm, men tyngre pass har jag nog gått på.

Nu väntar jag på nästa grej att testa och att min löpträning ska bli i kontinuitet. igen!

Röda backar

Jag blev också så duktig i Romme att jag åker röda backar. Utan att ploga.
Men sen lyckades jag kollidera med en snowboardåkare i en blå backe för att det var så fullt med folk i backen att ingen riktigt visste vart de skulle ta vägen. Slog mig inte dock, men kändes fånigt. Killen kunde inte heller styra undan från mig även om vi båda såg vad som höll på att hända.
Trillade gjorde jag också på plan mark när jag tränade carvingsvängar. Jag åkte på kant så snyggt några skär och plötsligt skar det. Där låg jag - platt fall. En annan gång trillade jag i backen för att jag blev baktung i rumpan när jag körde över tjocka snövallar. Den dagen var det massor med uppkörd snö i backarna för efter pistningen hade det snöat hela natten.
Alla mina fall har gjort att jag inte längre funderar på hur det skulle vara att trilla. Nu vet jag. Så då är det spöket borta.
Men jag har testat på puckel helt ofrivilligt. Från Snöberget ner till Wärdshuset åker man Hemvägen. Just på fallet ner körde jag så nära en klunga granar att jag hoppade med en puckel. Den gången redde jag nog upp det, men hann känna på att i luften/hoppet kan man inte kontrollera kroppen.

Nu är vardagen på gång här hemma. Var och bowlade igår med vänner. Ändå är tankarna mest i hur jag ska få till det med nya dagar i backen innan säsongen är över.

SPORTLOV

Behöver jag säga så mycket?
Åker till Romme idag och är hemma igen efter en vecka.

Jag har sportlov, har du?
Jag menar kommer du att sporta på ditt lov eller dega i soffan? Eller är du fast på jobbet? Dock kan man ha sportlov den veckan ändå. Så gjorde jag när mina döttrar var små och hade sportlov, då sportade vi på kvällarna istället.

Ska bli så kul att få satsa på att åka i hela 7 dagar. Kommer helt klart att vara mycket duktigare när jag åker hem igen.

längdskidåkning

Jaha, då rotade jag fram skidorna och drog på tur i skogen i mitt bostadsområde. Under turen kom jag ihåg varför jag inte gillar att skida...

Jag har ju ingen styrsel i nedförsbackarna med kurva. Körde ur spår igen och hade stora svårigheter att komma upp igen efter kraschen!

Men någonstans på alla mina år av uppehåll (skidade senast när döttrarna var små på isen) så har jag vuxit som människa. För 30 år sedan skulle jag blitt arg och irriterad för att jag inte stod upp i backen. Besviken på mig själv för att jag inte kunde. Nu skrattade jag så mycket att jag trillade igen innan jag var uppe i spåret på nytt!

Så befriande det var att fortfarande vara en dålig skidåkare - men att kunna skratta åt sig själv. Så det var ju superkul, egentligen!

Jag kommer nog att vara i spåret flera gånger, tro mig. Skavsåren till trots.

Bosuboll

Igår hade vi på studiegymnastiken Bosuboll. Skitkul pass! Jag har tidigare testat bollen på en station när jag kört cirkelträning, men nu var det ett helt pass. Ja eller halvt då, då timmen var så kort.

Jag gillar bollen. Bra övningar och bra när jag jobbar på mjukt underlag med hopp. Knäna tar inte så mycket stryk under tiden jag stärker dem.

Sedan märkte jag att mina vrister är verkligen sladdriga. Jag har överrörliga leder i kroppen och vristerna är lätta att svänga på. Nu när jag löptränat så har ju andra benmuskler stärkts och vristerna har kanske inte fått de arbete de behöver. Så skillnaden blev mycket tydligt på bollen. Så jag tro att bollen skulle hjälpa mig med att stärka upp vristerna.

Nu ska vi ut på isen och till stugan fast solen inte tittar fram så värst idag. Alltid dåligt väder till helgerna och det ska bero på industrin läste jag någonstans. Fint i veckorna när folket jobbar och på helgerna är vädret dåligt pga industrin och utsläppen den inte producerar. Det är ju helguppehåll i fabriken med så att säga....

Hur länge sedan är det inte?

Hur länge sedan är det inte som jag varit inne på min blogg? Denna vana är inte så lätt att få till i alla fall.

Läste mitt senaste inlägg om att jag är en risktagare som person. Har denna vinter verkligen upptäckt det mer och mer om mig själv.

Höjdrädd som jag är, men på väg att bli botad har jag kommit så långt att jag kunnat jobba med ett socialt handikapp. Handikappet har bestått i att jag inte åker slalom och på så vis aldrig följer med på tjejresor till backen. Jamen vad är vitsen med att åka till fjällen och gå på afterski om du inte legat ute i pisterna först på dagen?

Nu har jag varit till Romme Alpin och prövat på. Satsade på skidlärare för mig och Kärleken som inte heller åkt tidigare. Dessutom hade vi min kompis med också, som gillar att åka, men ville ha en lektion ändå. Jag blev så biten av att åka att jag skrapade tomt på mina sparkonton och gick och köpte utrustning till mig och Kärleken!

Men, jag är rädd för stup och adrenalinet pumpar runt i kroppen när jag är i röda backar, visserligen i vissa blåa med! Men åka vill jag och gör också.

Senaste gången hade jag dotterns pojkvän och hans bror med, och Kärleken då, som peppade mig när jag bangade ur. Men åkte gjorde jag!

Och vi ska snart iväg igen. Tur det då denna vinter har så mycket snö att löpträna har varit knöligt.